Vargstory 2; Att bilda en flock...

Ett osäkert möte mellan två honvargar... 

Aki tog inte mycket notis om någon av vargarna till en början. Hennes uppmärksamhet var riktad på det nya, öppna området med träd runtomkring i kanterna. Det var en vacker, om än konstig, miljö hon hade hamnat i och den luktade väldigt mycket människa. Lite för mycket, enligt henne.

Efter att ha sett sig omkring lite på det nya området så blev hon distraherad av den osäkra, svarta vargen Rei, som oroligt stod en bit ifrån och såg sig omkring. Fundersamt tittade Aki på henne en stund och övervägde vad hon skulle göra. Tillsist valde hon att gå fram till den nya vargen, som genast lade märke till henne.

Rei blev ruskigt osäker och lite skrämd, men försökte samtidigt se så vänlig och ofarlig ut som möjligt.

Vänligt men försiktigt så undersöks främlingen... 

När Aki inte uppvisade några hotfulla signaler så slappnade Rei av en aning. Båda vargarna sniffade lite på varandra för att försöka få reda på så mycket som möjligt om den andra. Aki känner direkt av hur osäker Rei är och även hur låg i rang hon är. I såna stunder finns det bara en sak att göra...

Onödiga bråk ger onödiga sår. Lek är att föredra! 

Med kraftigt viftande svans slängde sig Aki ner på marken med busig blick. Rei blev förvånad först, men sken upp som en sol när hon insåg att den andra "läskiga" vargen bara ville leka. Båda tjejerna leker en stund, glada över det dom båda har vunnit på det här. Rei har fått en beskyddare som ser efter henne och Aki har fått en annan varg att bossa runt med.

En konstig känsla fick tjejerna att avbryta leken efter en liten stund. Det kändes som att dom var iakttagna. Båda två vände sig om och fick syn på två främmande vargar, Shiro och Hoshiko.

"Shiro, dom där två ser inte så vänligt inställda ut..." säger Hoshiko och biter lite smånervöst på en kliande fläck på sitt ben. 

"Håll dig lugn, bara," säger Shiro och ser på honom, samtidigt som han då passar på att vrida bort huvudet lite mer för att verka mindre hotfull för främlingarna. "Jag går fram och ser vilka dom kan tänkas vara." 

Aki och Rei känner sig lite spända. Shiro och Hoshiko
däremot försöker hålla situationen lugn. 

Åsynen av dom nya vargarna gjorde Rei riktigt nervös och hon gnällde oroligt. Aki var på sin vakt däremot och synade dom båda noga. Det här kunde inte vara deras revir, deras lukt fanns inte i varken gräset, på träden eller i luften.

"Jag tyckte att jag såg fler vargar tidigare," säger Aki till Rei. "När jag blev utskrämd från det trånga, mörka utrymmet..." 

"Det var fler," instämmer Rei utan att släppa främlingarna med blicken. "Vad ska vi göra, Aki?" 

Efter att ha studerat främlingarna lite så avgjorde Aki att det måste vara den vita, Shiro, som bestämmer över dom två. Det är lika bra att ta tjuren vid hornen på en gång...

Dom två dominanta vargarna undersöker varandra
misstänksamt... 

Försiktigt så tar Aki dom första stegen framåt.

"Jag är inte ute efter bråk," säger hon klart och tydligt så att alla kan höra. 

"Det är inte vi heller," säger den vita vargen till svar då han hör Akis ord. 

Shiro börjar även han gå fram och båda vargarna möts upp efter att ha vandrat runt varandra i en halvcirkel. Dom sniffar lite på varandra en stund och spänningarna i luften verkar lägga sig.

Vänta ett ögonblick... är det här en...? 

Då båda vargarna inser att dom är av motsatt kön så förändras stämningen helt. Shiro skiner glatt upp och Aki slappnar av. Nyfiket undersöker dom varandra, samtidigt som dom skäller, hoppar och gör sig till.

Hoshiko märker att det inte är någon fara och beger sig nyfiket bort till Rei, som nervöst steppar lite på stället.

Rei är blyg och Hoshiko är väldigt framåt. En bra
blandning, eller kanske för mycket för Rei? 

Rei vet inte riktigt hur hon ska bete sig med den här främmande varghanen. Mest av allt skulle hon vilja dra sig undan, men det här är inte rätt tillfälle. Istället böjer hon sig ner i en undergiven lekinvit, som Hoshiko genast och glatt besvarar!

Rei och Aki fann varandra direkt utan minsta lilla tecken på bråk. Alla fyra vargarna har nu träffats och börjat lära känna varandra, med mycket glädje och spänning i luften. Flocken har börjat slutas samman, men än kan vargarna inte känna sig trygga. Deras nya hem och blivande revir är långt ifrån säkrat eller färdigbyggt. Där ligger deras öde i skogvaktarens händer...