lördag 27 april 2013

Flockrapport 4; Projektet har tagit fart

Den fjärde, mycket försenade, flockrapporten från Skogvaktare
Danielsson. 
Förvånad att se mig sittande vid en dator i mitt eget hem? Ja, det har hänt otroligt mycket sen min senaste rapport och jag har varit fullt upptagen med den senaste tidens händelser för att hinna med att skriva mina rapporter. Men här kommer en försenad rapport med mycket händelser dokumenterade. Viktigast av allt, vargflockens framsteg!

Men först lite om mitt liv. Att arbeta som Frilansjournalist visade sig inte vara en dans på rosor...

Jag räknade inte med att "gräva fram smuts om någon" kunde
vara så bokstavligt. 
Det som hjälpte mig uthärda det hela var tanken på flocken. Jag gör allt det här jobbet för att få in simdaler för att hjälpa till att rädda en hotad art och Okamiflocken är värd allt jag går igenom och mycket mer därtill. Särskilt nu, när det som jag nästan inte vågade hoppas på hände...

Vargarna har fått kullar! Inte bara alfahonan Aki, utan även Rei!
Att båda honorna får behålla sina kullar betyder att flocken anser att reviret är tryggt, stabilt och att det finns mat och utrymme för båda kullarna.

Jag har försökt smyga mig så nära jag vågat för att iaktta vargungarna. Dom är fullständigt oemotståndliga!

Det råder total harmoni och lycka över flocken nu.
Jag har aldrig sett vargarna så harmoniska innan. 
Shiro spatserar stolt runt reviret och har ett öga på alla vargungarna med högburet huvud och vad som nästan kan tas för ett leende. Rei är som en helt ny varg och hennes osäkerhet verkar som bortblåst. All hennes energi går nu åt till att vara en kärleksfull mor åt sina valpar.

Aki tar sin roll som mamma med ro och lugn, precis som väntat. Även Hoshiko verkar lite vuxnare och mindre "valpig", när han inte leker med ungarna, vill säga.

Lyckan i flocken gör att mitt beslut känns ännu tyngre och
mer vemodigt än någonsin... 
Jag har daglig kontakt med andra skogvaktare och projektledare för Projekt Varg från världen över. Alla är överlyckliga över att Okamiflocken har etablerat sig så pass att dom har fått ungar. Några andra rapporterar liknande framsteg och meddelar att deras honvargar ser dräktiga ut.

Nu kommer den jobbigaste delen. Eftersom "mina" vargar fick så pass stora kullar har jag blivit ombedd av flera intresserade reservat att lämna ut några ungar till framtida avelsdjur. När vi diskuterat igenom det hela tillsammans så kom vi fram till att jag ska lämna bort hälften, det vill säga tre, av vargungarna från mina två kullar.

Jag ser inte fram emot att välja vilka som ska stanna och
vilka som ska få flytta...
Det är ett beslut som jag absolut inte gillar att ta, men för att rädda vargarna så måste vi samarbeta allihopa. Såna här uppoffringar är nödvändiga. Okamiflocken är helt obesläktade med dom tre reservat som vargungarna ska lämnas ut till.

Om jag skulle neka av sentimentala skäl så kanske jag blir nekad nya avelsdjur när det är min tur att be om nytt blod till reservatet för nästa generation...

Lite gladare nyheter är att jag har blivit befordrad från Frilansjournalist, så jag slipper det där sliskiga jobbet. Nu jobbar jag som Proffsbloggare och försöker lägga fokus på att blogga om Projekt Varg, Okamiflocken och vargarnas situation i världen.

Samma dag som jag befordrades så fick vi ovälkommet besök på hemmatomten...

Tur att jag unnade mig ett tjuvlarm åtminstone. Polisen var
snabbt här och i strid med inbrottstjuven. 
Polisen vann enkelt och tjuven var fångad innan han hunnit
stjäla något. 
Han ska vara glad att jag inte låste upp inhägnaden och bussade vargarna på honom...! Jag tror knappast att vargarna skulle lyssna på mig, men dom är extra beskyddande och aggressiva nu när dom har ungar att skydda.

Ungarna, ja... Tre stycken måste väljas ut och skickas
iväg till nya reservat innan dom blir för stora...
Trots att jag helst inte skulle vilja lämna bort en enda vargunge, så vet jag vilka tre som ska få flytta. Jag låter dom spendera en sista, lycklig familjedag ihop. Ikväll smyger jag ner sömnmedel i deras mat och plockar ut dom tre utvalda. Projektledare och skogvaktare står redo att hämta sina vargungar så fort jag hör av mig.

Jag hoppas bara att Okamiflocken kan hantera det här på något sätt...
Det är ett nödvändigt ont för vargens fortlevnad. Jag önskar att man kunde förklara det för vargarna så att dom kunde förstå...

4 kommentarer:

  1. Svar
    1. Jag jobbar på det. :D
      Jag har många projekt att ta hand om, men jag har inte glömt Projekt Varg. :)

      Radera
  2. Vilken rolig idé till bloggen, verkligen unikt och intressant! Har inte läst alla inlägg än men det jag läst har varit jättebra :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket! :D
      Vad roligt att höra. :)

      Jag tycker att jag stegvis blir bättre och bättre på mina projekt, så början är inte lika bra som slutet brukar jag säga. :)

      Radera