måndag 27 oktober 2014

Vargstory 11: Mot ljusare tider

Det finns inte många saker att jaga i reviret. 
Fåglar är i stort sett det enda bytet som finns. Vargarna behöver inte jaga för sin mat i reservatet, då dom förses med mat dagligen, men det ligger i deras natur och deras instinkter säger åt dom att jaga så det vore skam om inte vargungarna fick lära sig lite om jakt. Även om det är ett byte som dom med största säkerhet aldrig kommer att lyckas fånga.
"Kom igen, pappa!" gnäller Youkai otåligt till Hoshiko. "Hur länge måste vi smyga efter dom?"
"Tålamod," säger Hoshiko, något som han själv har svårt för."Ni måste vänta till exakt rätt ögonblick om ni ska ha en chans..."

Youkai ger ifrån sig ett besviket pip och Yomi steppar otåligt på stället. Den enda som verkar lika behärskad och avvaktande som Hoshiko är Mikoto. Hans andetag är lugna och han verkar inte det minsta uppspelt över bytet som skuttar runt bara några meter ifrån dom.
"Gör som Mikoto," säger Hoshiko. "Han vrider bort blicken från fåglarna till och från. Gör ni det så blir det lättare för er att hålla er lugna."
Mycket motvilligt så gör Youkai som hans pappa säger. Han sneglar på Mikoto och försöker ta efter honom så gott han kan.

Men Yomi har det betydligt svårare med att slita blicken från fåglarna. 
Hoshiko sätter en tass på Yomis rygg och trycker försiktigt ner honom på mage, vilket får Yomi att bryta sitt intensiva stirrande och skrämt titta upp på den stora vargen.
"Lugn," ler Hoshiko vänligt och lyfter bort tassen. "Tro mig, jag vet hur svårt det är, men skrämmer man iväg bytet i förväg så har man i stort sett förlorat det."
Han tittar på fåglarna och på området runtomkring. Det är öppen yta utan några buskar eller stenar för vargungarna att smyga bakom eller gömma sig i. Dom kommer inte kunna omringa fåglarna utan att fåglarna lägger märke till det. Nåja, oddsen var inte på deras sida innan ändå. Det är trots allt fåglar som dom jagar.

"Okej, grabbar, kom ihåg vad vi berättat för er om jakt," säger Hoshiko. "Ha det i färskt minne och gör ert bästa. Kommandot ligger hos er nu."
Mikoto och Youkai står kvar och tittar på varandra för att försöka avgöra hur dom bäst ska gå till väga, men Yomi skjuter iväg som en pil rätt emot fåglarna!
"Yomi, vänta!" ropar Youkai.
Yomi lyssnar inte utan springer vidare. Mikoto tvekar inte utan börjar springa han också, men i en halvcirkel runt Yomi och fåglarna. I förvirring och desperation så sätter Youkai av efter Yomi. Det är för sent att stoppa honom från att skrämma iväg fåglarna, men Youkai måste ju göra någonting...

Hoshiko försöker att inte skratta och skakar på huvudet åt kaoset som följer. 
Det hela påminner honom så mycket om hans egen första jakt i flocken han föddes i.

Fåglarna blir ganska överrumplade av vargungarnas plötsliga, om än o-organiserade, attack och för ett ögonblick ser det nästan ut som om Yomi ska lyckas få tag i en av dom. Yomi gör utfall men missar och ramlar framlänges medan fåglarna flyger åt sidan för att komma undan. Youkai springer på, hoppar över Yomi och försöker fånga en av fåglarna i luften, men han kommer inte i närheten och landar på sidan med ett uppgivet gnyende.

"Nästan," piper Yomi och tittar efter fåglarna som flyger iväg.
"Vadå nästan?" suckar Youkai. "Det var långt ifrån för oss båda..."
Han tittar på Hoshiko för att se sin pappas reaktion på deras första jaktförsök, men Hoshiko tittar inte åt deras håll. Hans blick är riktad mot Mikoto och när Youkai och Yomi tittar ditåt så förstår dom varför.

På något sätt så har Mikoto lyckats fånga en av fåglarna! 
"Wow..." får Youkai fram.
"Åh, åh, ge mig, får jag hålla!?" skäller Yomi och flyger ivrigt upp på fötter.
Mikoto backar ett par steg och morrar för att tydligt få fram att det är hans fågel, vilket får Yomi att gny frustrerat.
"Hur i hela världen fick du tag i den?" frågar Hoshiko imponerat och går fram till vargungarna.
"Tur, antar jag," mumlar Mikoto med fågeln i ett fast grepp. "Yomi sprang rakt på, så jag sprang runt och en fågel flög åt sidan precis framför mig, så jag hoppade och fångade den! Så... det var samarbete!"
"Ja, samarbete grundat på ren tur och inget annat," ler Hoshiko. "Oavsett så var det bra jobbat."
Han vill inte berömma deras dåliga samarbete, men samtidigt är det imponerande att lyckas fånga en fågel så han vill inte dra ner på glädjen över det heller.

"Om det var samarbete, betyder det att jag får hålla fågeln också?" frågar Yomi uppspelt.
"Nej!" morrar Mikoto och vrider bort huvudet så att hans bror inte ska komma åt den.
Frustrerat skäller Yomi till och jagar sedan svansen ett par varv. Youkai sänker huvudet och suckar igen. Han minns hur han och Obake jagade fjärilar ihop och hur han själv aldrig lyckades fånga någon. Kommer det någonsin förändras? När ska han klara av att fånga något?
"Youkai!"

Youkai tittar upp och ser Mikoto ståendes framför honom med fågeln i munnen, 
"Vill du bära hem bytet?" frågar Mikoto.
"Men..." säger Youkai osäkert och kan inte dölja sin förvåning. "Det var ju du som fångade den."
"Men det var du och Yomi som skrämde dom så att jag lyckades göra det," svarar Mikoto och lägger försiktigt ner fågeln på marken vid Youkai. "Så det är vårt byte! Vill du bära hem den eller inte?"
Youkai nickar sagt och reser sig upp. Försiktigt plockar han sen upp fågeln i munnen, till Yomis högljudda protester.
"Varför får han ta den när jag så gärna vill!?" skäller Yomi upprört.
"För att han inte sprang mot fåglarna som en total träskalle utan avvaktade för att samarbeta," säger Mikoto och blänger på sin bror i ögonvrån. "Därför får han bära den!"

Innan Hoshiko hinner säga något så hör han ett ljud som får hans hjärta att stanna upp ett ögonblick. Det är Shiro som ylar och på ylandet att döma så är det inte första gången han ylar heller. Var Hoshiko verkligen så uppe i jakten att han missade det?
"Ungar, vi måste tillbaka till grottan omedelbart," säger Hoshiko högt för att överrösta dom. "Det är bråttom."
"Har något hänt?" frågar Mikoto oroligt.
"Förhoppningsvis," svarar Hoshiko och ungarna ser förbryllade ut. "Kom nu!"

En mycket stolt Youkai håller fågeln i ett fast grepp medan dom alla fyra skyndar
hemåt så fort ungarnas små ben klarar av. 





Shiro väntar på dom hemma vid grottan och blir rejält överraskad när han ser fågeln
i Youkais mun. 
"Första jakten blev en succé, ser jag," säger Shiro med ett brett leende. "Imponerande. Jag har aldrig lyckats fånga en fågel."
Youkai lägger ner fågeln på marken och säger:
"Det var Mikoto som fångade den. Jag fick bara bära hem den."
"Yomi och Youkai skrämde fåglarna så jag lyckades fånga en," fyller Mikoto in.
"Extrem nybörjartur," ler Hoshiko och blir sen allvarlig. "Shiro, är det dags...?"
Shiros leende växer sig bredare och han möter Hoshikos blick.
"Det är redan över," säger Shiro. "Det gick väldigt snabbt den här gången. Jag försökte larma i tid, men jag förstår varför du inte hörde."

Hoshiko hajar till och sneglar bakom Shiro mot grottan. Shiro ger honom en godkännande nick och han rusar förbi den vita vargen och ungarna och bort till grottan. Mikoto, Youkai och Yomi tittar på varandra och förstår ingenting.
"Pappa, vad är det som händer?" undrar Yomi.
"Kom, jag ska visa er," säger Shiro och reser sig upp.
Han kan inte sluta le, vilket är ovanligt för honom. När dom kommer fram till grottan får vargungarna världens överraskning.

Aki ligger i grottöppningen med två nyfödda vargungar bredvid sig... 
... och i sin grottöppning ligger en väldigt slut Rei med två egna nyfödda vargungar. 
Hoshiko står vid Reis sida och tittar storögt på sina två ungar.
"Det... det är..." mumlar han, men lyckas inte få fram något.
"Två flickor," ler Rei matt. "Precis som Aki."
"Så det... det är fyra flickor...?" frågar Hoshiko och sneglar bort mot Aki, som nickar.
Väldigt försiktigt smyger Youkai fram till sin pappa och tittar på sina nya systrar.
"Vilka är det där?" frågar han osäkert.
Rei och Hoshiko tittar på varandra och ler. Namn har varit på tal och dom vet precis vad deras flickor ska heta.
"Det är dina lillasystrar, Ayakashi och Kijo," svarar Rei ömt.

Ayakashi till vänster, Kijo till höger. 
Youkais ögon blir stora som tallrikar och det syns hur han kämpar med att greppa situationen. När han gick hemifrån för att jaga med sin pappa så var det bara mamma kvar där med Aki och Shiro... och nu är det helt plötsligt fyra nya vargungar där, som ett trolleri!

Han är inte den enda som är paff över flickornas födelse. Mikoto och Yomi tittar förundrat på sina systrar och verkar inte veta vad som ska säga eller hur dom ska reagera. Precis när Aki öppnar munnen för att presentera flickorna så frågar Yomi:
"Får vi döpa dom?"
Aki brister ut i skratt och Shiro höjer roat ögonbrynen.
"Vad skulle ni döpa dom till då i såna fall?" undrar Shiro nyfiket.
Yomi studerar båda flickorna noga och tänker så det knakar.
"Knubbis," säger plötsligt Mikoto.
"Ja, Knubbis!" håller Yomi med. "Knubbis och... Ulltott!"
"Absolut Ulltott," nickar Mikoto.
"Vilken tur då för flickorna att dom redan har namn," skrattar Aki. "Pojkar, säg hej till Otohime och Tengu."

Tengu till vänster, Otohime till höger. 
"Hej," säger Mikoto och Yomi i kör till dom sovande vargungarna.
Trots deras skojande så känner sig båda två överväldigade av situationen. Två nya syskon att leka med och se efter... Mikoto sneglar upp på Shiro, som sitter och stirrar ut över reservatet med en frånvarande blick.
"Shiro," säger Hoshiko försiktigt. "Det finns väl plats i reservatet för båda våra familjer, eller hur...?"
Frågan är jobbig att ställa och han fruktar svaret, men han tänker inte ignorera det heller. Reservatet må vara stort, men deras grotta har begränsat med utrymme och med flickorna så är dom nu elva stycken. Hoshiko offrar gärna sin plats i grottan för sina ungar om dom behöver skydd, men hur ser alfahanen på situationen?

Shiro svarar inte. Han ser inte ens ut att ha hört Hoshikos fråga. 
Aki däremot gör det.
"Vi är inte två familjer, Hoshiko. Vi är en."



Oron som funnits i både Hoshiko och Rei under en lång tid lägger sig till ro för evigt av Akis ord. 
Med fyra unga och tillsynes starka och friska varghonor i flocken så ser framtiden ljusare ut än någonsin för vargarnas fortlevnad. 
Det som gnager i Shiros bakhuvud är dock inga ljusa tankar. Hans tankar är på människan utanför reviret... 
Vad kommer han att göra nu när dom har fått ytterligare fyra ungar i flocken...? 

4 kommentarer:

  1. Du har kommit ganska långt nu! Jag har inte följt dig stenhårt men läst lite då och då. Intressant utmaning är det i alla fall

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, utmaningen har tagit några steg framåt nu. :D

      Vad roligt att du läser lite ibland! Jag uppskattar varje läsare, hur mycket eller ofta man än läser. :)
      Hade du varit en stenhård följare hade jag nog fått lite dåligt samvete för hur länge det kan gå innan jag uppdaterar ibland, hehe...

      Tack! Generation 10 är målet, vi får se hur länge det dröjer tills dess. :D

      Radera
  2. Följt din blogg från det att de första valparna föddes, grym blogg!
    Undrar bara hur du gjort grottorna? (som syns på bilden där Hoshiko ställer sin fråga)
    Du har gett mig inspiration att göra samma sak, så snart kommer jag starta mitt egna reservat:)

    Ha det så bra!!
    //En varg älskare

    SvaraRadera
    Svar
    1. Wow, så roligt att höra! Tack så mycket! :D
      Grottorna har jag gjort genom att använda stenar som redan finns i spelet samt två mods/eget innehåll. OMSP (One More Slot Please) och även Under Stairs Pet House (för att få vargarna att kunna använda grottorna, finns att hitta och ladda ner från The Sims Resource).
      Ledsen att svaret kom så sent! Du får jättegärna posta en länk till ditt reservat här på bloggen när du väl kommer igång. :D

      Ha det bra!
      /Mitchika

      Radera