söndag 25 augusti 2013

Vargstory 8: En splittrad familj

Shiro flyger fram i regnet tvärs över reviret... 
... och hans förtvivlade ylanden ekar över Appaloosa Plains. Deras hem är inte så stort, vart kan ungarna ha tagit vägen? Det finns inte ett spår av dom någonstans och inga lukter att följa heller. Regnet har förstört alla eventuella doftspår och det finns inga tassavtryck någonstans. Han stannar upp och vänder sig om för att se om dom andra har hittat något.

En utmattad Hoshiko märker att Shiro tittar åt hans håll och skakar förtvivlat på huvudet. Sen sänker Hoshiko ner nosen mot den dyngsura marken igen och försöker hitta något. Ett doft, ett spår, vad som helst.

Ungarna kan inte bara ha gått upp i rök... 
Solen går långsamt upp över ett reservat med tre vargar mindre. Shiros ylanden blandas med ylanden från Hoshiko och Rei, som desperat letar efter tre ungar som inte finns kvar där längre...


All uppståndelse väcker Mikoto, som sömnigt lyfter på huvudet och sträcker på sig lite bredvid sin bror.

Yrvakna lilla Mikoto sneglar ogillande på Yomi, som
tungt sover vidare bredvid honom. 
"Flytta på dig," gnäller Mikoto och knuffar lite på Yomi med bakbenet. "Du är blöt och jag vill inte bli blöt..."
Han tystnar när han märker att hans egen päls känns fuktig och han försöker oroligt tvinga upp sina trötta ögon. En slick från Aki lugnar honom lite, men ylandet från dom andra vargarna får honom att börja pipa nervöst.

"Såja, lugn lille vän," säger Aki varmt och gör sitt bästa för att hålla tillbaka oroskänslorna. "Väck inte dom andra."

Aki är kvar vid grottan och ser efter vargungarna som finns
kvar medan resten av flocken letar. 
"Mamma, varför är jag blöt?" frågar Mikoto medan han sömndrucket sätter sig upp. "Varför ylar pappa och... var är Amaterasu?"
Frågan får Akis öron att sjunka lite av sorg och oro, men hon försöker att inte visa det. Ungarna måste finnas här någonstans.
"Pappa letar efter henne," säger hon med lugn röst. "Hon, Obake och Baku måste ha sprungit iväg och ställt till med något, men alla andra är ute och letar så dom är nog snart tillbaka."


Paniken börjar sätta in hos Rei. 
Hon, Shiro och Hoshiko har letat igenom varenda millimeter av reviret, men valparna finns ingenstans. Uppgivet så kommer Hoshiko fram till henne med slokande öron och sänkt hållning.
"Dom finns ingenstans," säger han olyckligt. "Obake, Baku och Amaterasu är spårlöst försvunna..."
Det får Rei att ge ifrån sig att hjärtskärande ylande som förskräckt får resten av vargarna att haja till.

Hoshiko försöker trösta henne, men det är svårt när han
själv är lika ledsen och förtvivlad som hon är... 
Oroligt så drar sig Aki åt deras håll. Det där ylandet får henne att frukta det värsta, men när hon Hoshiko och Rei där tillsammans så förstår hon. Med tungt hjärta går hon tillbaka till grottan och ungarna, som alla nu vaknat. Mikoto skuttar iväg för att leka och drar med sig både Yomi och Youkai. Aki gör inget för att hindra dom och önskar att Shiro kunde komma tillbaka.


Vargungarna är än så länge lyckligt ovetande om sina
syskons försvinnande. 
Det är första gången som dom ser regn i sina liv och vattenpölarna som bildades i reservatet var jätteläskiga i början. Tills Yomi vågade fram och slå tassen i vattnet utan att bli uppäten av pölen, vilket gjorde den jättespännande och rolig istället! Speciellt ljuden som blir om man hoppar i den.

"Hörrni... det här går att dricka!" utbrister Youkai förvånat och glatt när stoppar nosen i vattnet. "Det smakar... kallt, men gott."
"Hur kan något smaka kallt?" skrattar Yomi och hoppar lite extra i vattenpölen så det skvätter omkring honom.

Mikoto var tveksam till pölen till en början, då han inte riktigt
gillar att bli blöt, men den är otroligt skojig. 
Youkai viftar lite på svansen och skrattar.
"Jag vet inte, men den gör det," säger han. "Prova själv så får du se!"
Tveksamt så sänker Yomi huvudet och lapar försiktigt på vattenytan. Det kalla vattnet får honom att haja till och vattnet rinner ut ur munnen på honom. Mikoto och Youkai skrattar åt hans reaktion medan han ruskar på huvudet.

"Du har rätt, det smakade verkligen kallt!"
Vargungarna fortsätter leka i pölen, men Youkai sneglar omkring lite och undrar vart hans två bröder tagit vägen. Dom skulle säkert älska att leka i vattenpölen också. Amaterasu också...


Skogvaktare Danielsson får sig en obehaglig överraskning
när han går ut för att hämta sin morgontidning. 
Det är inte varje morgon man möts av en vit varg som stirrar på en med gula, hotfulla ögon. Shiro är inte dum. Regnet må ha sköljt bort alla lukter, men det fanns fotspår i det blöta, leriga gräset. Från en människofot... Tre vargungar går inte bara upp i rök. Särskilt inte när det finns en människa i närheten som går in på reservatet till och från.

För första gången så känner sig skogvaktaren verkligen rädd för Shiro. Han har alltid haft respekt för den vita vargen och alla vargarna i sin flock, men han har aldrig varit rädd för dom. Shiro står alldeles tyst och stilla. Han varken morrar, ryter eller gör utfall mot skogvaktaren.

Men den där blicken bränner sig in i skogvaktarens ögon
Shiro vet, och han kommer inte glömma... 
Skogvaktare Danielsson måste vara försiktig när han går in i reservatet från och med nu. Han hämtar tidningen och går in, hela tiden iakttagen av Shiro som inte släpper honom med blicken.

När skogvaktaren försvunnit så återvänder Shiro till grottan med tungt hjärta till sin Aki för att berätta för henne, Hoshiko och Rei att deras älskade vargungar är borta... med största säkerhet för evigt...



Amaterasu, Obake och Baku plockades ut ur flocken av Skogvaktare Danielsson. Han trodde inte att vargarna skulle kunna koppla det till honom, men där underskattade han dom. 

Livet i reservatet går vidare, hur tungt det än är för stunden... 

8 kommentarer:

  1. Åh, det är ju så sorgligt... Stackars vargisar :(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är hemskt för dom, men trist nog nödvändigt för att få reservatet att gå ihop utan att det ska bli för många vargar. :(

      Radera
  2. Yes, ett nytt kapitel!

    SvaraRadera
  3. Det blir bara bättre och bättre!

    SvaraRadera