tisdag 2 juli 2013

Vargstory 7: Lyckligt ovetande

För vargarna i reservatet kunde inte livet vara bättre. Det fanns mycket som dom undrade över fortfarande, så som det mystiska staketet som hindrade dom från att utöka sitt revir samt varför en människa dök upp och matade dom hela tiden.

Men vargarna har funnit en familj i varandra och nu när dom har sina små att ta hand om och en riktig flock så är det ingen av dom som klagar.

Små vargungar växer snabbt och det dröjer inte länge förrän
båda kullarna är ute och ränner runt reservatet i full fart! 
Shiro och Hoshiko sitter bredvid varandra och iakttar valparna när dom busar runt.
"Jag kan inte fatta att jag är pappa..." säger Hoshiko med blicken fäst på Obake och Youkai när dom båda jagar efter en och samma fjäril tillsammans.
"Inte jag heller," ler Shiro med en skämtsam glimt i ögonen. "Jag trodde att Rei skulle be om att få bli min andra partner, med tanke på det dåliga urvalet häromkring."
"Jag me... hörru...!" avbryter Hoshiko sig själv och blänger förorättat på alfahanen.

Shiro skrattar lite och sträcker sedan på sig. 
"Kolla där," säger han sedan. "Jag tror att Obake kommer få tag i fjärilen om han bara..."
Hoshiko vrider genast på huvudet och hinner precis se sin son göra ett utfall i luften och få tag i den gnistrande röda fjärilen. Obakes omedelbara reaktion är att bita sönder fjärilen och tugga i sig den. Youkai stannar någon meter bakom och gnäller besviket.
"Hans första byte," säger Hoshiko och stoltheten i hans röst går inte att ta miste på.
"Inte illa för att vara så ung," ler Shiro. "Du måste vara stolt."
"Bra jobbat, Obake!" ropar Hoshiko till sin son, som spetsar öronen vid sin fars röst och vänder sig mot honom. "Jag är riktigt stolt över dig!"

Obake spatserar stolt tillbaka med huvudet höjt förbi Youkai,
som förvånat ser på sin bror. 
"Pappa berömde mig," säger Obake, både stolt och retsamt, och viftar kraftigt på svansen. "Han är stolt över mig."
Youkai blinkar ett par gånger och fortsätter titta på Obake, med en osäker blick som är så lik Reis.
"Än sen?" frågar Youkai, men han låter ganska osäker på rösten. "Jag tar fjärilen nästa gång..."
"Säkert, om du inte tävlar mot mig bara," flinar Obake och går för att leta reda på Mikoto.
I någon minut så står Youkai kvar och känner sig lite nedstämd, innan han skuttar tillbaka till Rei för att få lite tröst och mat.

Mamma får alltid allting att kännas så mycket bättre. 
Rei märker att Youkai inte riktigt är som han brukar, så hon tar med honom bort till grottan en stund där dom kan ligga i lugn och ro och slappna av. Aki ligger redan där och övervakar slött sina valpar där dom springer runt och leker.
"Dom växer snabbt, eller hur?" frågar Aki när Rei slår sig ner bredvid med Youkai i famnen.
"Ja, det gör dom verkligen," ler Rei blygt och tvättar Youkai lite.
"Får jag avslöja något för dig?" undrar Aki och Rei nickar. "Shiro och jag har pratat om en till kull redan i år."
"Verkligen?" frågar Rei och hennes svans viftar lite.

Båda varghonorna myser i det ljumma sommarvädret. Det
blåser en skön vind som för med sig okända dofter långt bortifrån.
"Varför... tvekar ni?" frågar Rei, orolig för att hon lägger nosen för mycket i blöt.
"Flera orsaker," svarar Aki. "Utrymmet, bland annat. Sen det där rasslande, metalliska... hindret dök upp så är reviret begränsat. Sen så är det osäkerheten..."
Rei nickar. Det sista är hon väldigt förstående till. Reviret har en tendens att förändra sig. Visserligen så har alla förändringar varit till det bättre, men det är en osäkerhet ändå.
"Jag... Hoshiko och jag... vi pratade lite... om samma sak," säger Rei lågt. "Naturligtvis inte utan er tillåtelse, men..."

Youkai gäspar trött och slumrar till mellan sin mammas framben. 
Aki iakttar dom båda med ett litet leende på läpparna.
"Vi får nämna det för Shiro," säger Aki med låg röst för att inte väcka Youkai. "Jag vet inte hur Shiro och jag kommer göra, men... jag tror inte han kommer att säga nej till fler valpar för någon av oss."
"Kommer du från en stor flock?" undrar Rei. "Ursprungligen, menar jag..."
"Den var enorm," säger Aki och får en lite drömmande blick. "Vi var säkert 30 vargar i flocken, om jag minns rätt. Vårat revir var mycket, mycket större än det här, men också begränsat av sånt där metalliskt hinder. Du då, Rei?"

"Nej, min flock var... väldigt liten," säger hon och sänker huvudet lite. "Bara mamma, pappa, jag och mina kullsyskon. Pappa var alltid jättemisstänksam mot andra vargar så han välkomnade aldrig någon. Inte som Shiro gjorde med Hoshiko och även oss."

Aki lyssnar på Reis historia, samtidigt som hon ser ut över deras
stora men rätt öde revir. 
"Var det människorna som gjorde din far så nervös?" undrar Aki.
"Jaa, jag tror det," svarar Rei. "Han avskydde när dom varit inne hos oss i vårt revir och försökte alltid få bort doften. Mamma tyckte att han överreagerade, men... jag vet faktiskt inte."
"Inte jag heller," svarar Aki. "Shiro håller ett öga på människan som vandrar häromkring. Så jag är inte så orolig."
Rei ger henne ett svagt leende och återgår sen till att tvätta Youkai.


Tillsammans så går Shiro och Hoshiko runt i reviret, samtidigt
som dom håller ett öga på valparna. 
"Kom igen, Mikoto, du tar honom!" skrattar Shiro skämtsamt åt sin valp, som rusar efter Obake så fort som hans små ben bär honom.
"Vet du, Shiro, du skrämde mig verkligen den där natten," säger Hoshiko. "När du kom fram till mig och Rei den natten som valparna föddes... jag trodde verkligen att du skulle ha ihjäl dom."
Shiro stannar upp och tittar lite småförvånat på sin flockmedlem.
"Såg jag verkligen så hotfull ut?" frågar han. "Eller var det du som blev överbeskyddande av 'pappahormonet'?"

Hoshiko kan inte låta bli att skratta.
"Kanske det," ler han. "Men jag var orolig... jag vet att både Rei och jag gjorde fel som inte tog upp det med dig och Aki först, men... det bara hände och... sen vågade vi inte säga något."
"Jag är inte arg," säger Shiro och ger Hoshiko en vänskaplig puff. "Och jag skulle aldrig kunna bita ihjäl någon valp, oavsett anledning... det är nog en av sakerna som jag brister i som alfa. Men tala om det för mig och Aki när ni planerar syskon åt era nuvarande tre, okej?"

Innan Hoshiko hinner ge mer än en nick till svar så avbryts deras
diskussion av att Amaterasu och Yomi kommer farande! 
Både två låter som bara den och jagar efter varandra. Yomi dyker på Amaterasu och bägge två rullar iväg som en enda stor boll åt Shiros och Hoshikos håll! Hoshiko hoppar undan och Shiro lyfter på tassen så att valparna rullar förbi utan att krocka i dom.
"Din dotter är verkligen ett riktigt litet energiknippe," skrattar Hoshiko. "Stark, snäll och smidig. Har du tänkt på att låta henne ta över alfarollen efter dig?"
"Jaa, jag har gått lite i dom tankarna," svarar Shiro lågt, så att ingen av valparna ska höra. "Både henne och Mikoto har jag funderat lite extra på."

"Mina valpar finns också," inflikar Hoshiko med ett så oskyldigt och vardagligt tonfall som möjligt.
"Det vet jag om," flinar Shiro. "Dom går inte obemärkta heller. Jag har haft ögonen lite på Obake, om jag ska vara ärlig. Smidig, bra jägarinstinkter och ett lättsamt sinne."
Hoshiko sträcker stolt på sig. Han tycker att alla sina valpar är lika underbara, men som förälder är det svårt att inte sträcka på sig lite när någon av ens ungar får beröm.


Lagom till kvällen har det börjar regna. Vargarna söker skydd
i grottan och Hoshiko tar första vakten. 
Men något känns annorlunda än vad det brukar. Vanligtvis så har han inte så svårt att stanna uppe och ha vakten, men nu kan han knappt hålla ögonen öppna...
"Jag har nog lekt för mycket med valparna," tänker Hoshiko för sig själv.
Han biter sig själv i tassen i ett försök att vakna till bättre. Borde han väcka Shiro och berätta hur svårt han har för att hålla sig vaken?

En blick åt Shiros håll får honom genast att ändra sig. Shiro
sover så fridfullt med sin familj. Hoshiko har inte hjärta att störa.
Istället så höjer Hoshiko huvudet högt och spejar över området. Han ska hålla sig vaken. Till sist så kickar sömnmedlet in i full styrka och Hoshiko somnar fridfullt med Youkai hopkurad tätt intill honom...


Dörren in till reservatet öppnas och skogvaktare Danielsson smyger in i reservatet. Sömnmedlet måste ha verkat rejält vid det här laget, så det borde vara riskfritt för honom att hämta dom tre utvalda vargungarna. Tyst som en skugga så smyger han in och sedan ut ur reservatet, med tre små pälsbollar i famnen...



Vargarna fick en sista dag tillsammans som en hel familj. Tre vargungar är nu utplockade ur flocken och skogvaktare Danielsson har ordnat med transport till deras nya reservat och nya hem. Ett par av valparna får åka långväga, men kommer få möjlighet att grunda sina egna flockar. 

Den stora undran nu är vilka vargungar som finns kvar... och hur föräldrarna kommer att reagera på försvinnandet... 

6 kommentarer:

  1. Åh nej, jag tror jag vet precis hur dem kommer reagera =(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är fruktansvärt för en förälder att förlora ett barn... :(

      Och nu försvinner hela tre stycken...

      Radera
  2. Åh, jag hoppas verkligen att Youkai får stanna! Han är min favorit :3 Men gud vad hemskt för föräldrarna, speciellt när det kommer som en sådan chock :(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är svårt för vargarna att förstå vad som händer och att simmarna egentligen bara försöker hjälpa arten. :(

      Tre vargungar är utplockade, nu är det bara dags att avslöja vilka i nästa del. :)

      Radera